Rockoperan Othello baserades givetvis på Shakespeares drama, men jag överförde handlingen till svensk ungdomsmiljö.

Under en lång tid hade jag  retat upp mig på den "vanliga" musikalformen bland amatörteatrar, nämligen att spela teater, och sedan avbryta handlingen för att klämma in en låt som varken förde handlingen framåt eller på annat sätt tillförde historien något.

När jag så blev tillfrågad av Göteborgs Arbetareteater om jag ville sätta upp något med en grupp, dök en gammal tanke upp om att överföra Verdis opera till ungdomsmiljö och arrangera om den till ett modernare stuk. Dock kastade jag den tanken ganska snabbt, och började istället med att jobba om originalpjäsen från scratch med helt ny musik, som passade ensemblens röster.

I samband med att jag tagit fram Shakespeares original för att hitta nya vinklar,  upptäckte jag snabbt att de översättningar som fanns hade tunnat ur språket väldigt mycket. Sålunda gick jag till verket och gjorde en helt ny översättning av Othello, och bearbetade den samtidigt att inte handla om en morisk general, utan om en invandrarkille som var gängledare i en svensk stad. Utöver detta var det inte särskilt mycket som behövde förändras från originalet.

Vid kollationeringen gjorde jag röstprov med skådespelarna, så att jag hade ett grepp om deras röstomfång, så att jag kunde specialkomponera musiken utifrån deras röster.

Under de första repetitionerna fick de endast texten, och jag regisserade dem som om det var en vanlig talteater. På det sättet tror jag att jag lyckades få dem mer "rörliga" än om de hade låst sig vid sången redan från början.  Det var mycket fascinerande att se hur scenerierna höll, och till och med lyfte ytterligare när musikelementet kom till.

Nåväl, musikerna repeterade på sitt håll med partituren som jag gett dem, medan skådespelarna successivt  fick repetera med musiken på förinspelade band. Först ett par veckor före premiär sammanförde jag grupperna och voila, där var den:

   Rockoperan Othello.

Inte en talad replik, endast sång i nästan två timmar (nja, en talad replik finns faktiskt, men bortsett från den...)

Vi spelade den två säsonger i rad på Göteborgs Arbetareteater. Den andra säsongen spelade jag själv titelrollen, då Jens (längst till höger i översta bilden) hade fått ett annat engagemang. Föreställningen fick fyra "drakar" i tidningen Arbetet.